"När ska jag skriva en DMP och hur ofta ska jag uppdatera den?"
Många finansiärer kräver en kort beskrivning över hur man planerar hantera sina forskningsdata redan i ansökningsskedet. Fullständig DMP krävs oftast då man beviljats finansiering. Kontrollera finansiärens villkor och anvisningar. Enligt ÅA:s policy för öppen vetenskap ska alla projekt ha en DMP. En bra idé är att uppdatera DMP:n samtidigt som man uppdaterar forskningsplanen eller enligt andra överenskommelser (t.ex. en gång om året) inom forskningsgruppen.
"Vad är skillnaden mellan en DMP och en forskningsplan? Det är svårt att veta vad som hör till vilken"
En DMP är en beskrivning av hur det tekniskt och praktiskt går till när du t.ex. samlar in, skapar, återanvänder forskningsdata- eller material, samt hur de ska bevaras/arkiveras eller förstöras efteråt. Teori, litteraturöversikt och disciplinspecifika begrepp hör till forskningsplanen. Verktyget DMPTuuli ger instruktioner för vad en DMP ska innehålla.
"Varför ska jag göra en DMP? I min forskning hanterar jag inte data".
I det här sammanhanget betyder ´data´ = det som är föremål för vetenskaplig analys, dvs. ordet data har en bredare betydelse än i disciplinsspecifika sammanhang. Så du hanterar nog data i alla fall.
”Måste vi faktiskt göra ett avtal om användningsrätt till data med vår samarbetspart? Det har vi aldrig behövt göra förr...”
Det rekommenderas starkt för att ni ska säkra er rätt att använda materialet i forskningen även om ni samlat in det på uppdrag av er samarbetspart. Likaså om många personer deltagit i forskningen kan de också få äganderätt och därmed möjlighet att begränsa er framtida användning av materialet.
”ÅA kräver att jag som forskare skriver på ett avtal om överföring av rättigheter. Har ÅA faktiskt rätt att kräva det? Måste jag gå med på det? När jag samlat in materialet själv är det väl mitt!”
Det beror på. Om du forskat "på beställning" på arbetsavtal inom ramarna för finansiering som ÅA står som värd kan ÅA äga forskningsdata. För stipendiater som skapat egna projekt är situationen en annan.
”Vad finns det för åldersgränser för när man måste begära vårdnadshavares tillstånd för att samla in material (intervjuer, filmning etc.)?”
Om forskningsdata samlas in inom normal skolverksamhet och uppfyller vissa andra kriterier och man har forskningstillstånd av t.ex. rektor och inga identifierbara uppgifter lagras kan man klara sig utan vårdnadshavares tillstånd för yngre barn än 15 år, förutsatt att etikprövning gjorts. Barn över 15 år anses allmänt ha sådan självbestämmanderätt att de kan ge sitt eget samtycke. Filmning och intervjuer kan vara svåra att anonymisera helt och för insamling av sådant material rekommenderas särskild aktsamhet. Läs här avsnitt1.2 och 1.3:
”Vi samarbetar med X som sköter kontakterna med skolorna, så vi behöver väl inte något extra forskningstillstånd?”
Ni behöver eget forskningstillstånd eller kopia på det som avtalats för att kunna vara säkra på att det är i skick. Om kommunen/enheten inte har en egen blankett kan du använda blanketten för forskningstillstånd som underlag [PDF].
”Jag har känsligt material på cd, hårdskiva och USB-sticka. Var får jag lagra dem?”
Du handskas riskfyllt med integritetskänsligt material och behöver genast överföra dina data till lagring på ett mer ansvarsfullt sätt. Läs här.
”Vår samarbetspart vill lagra materialet hos sig, det är väl okej?”
Det beror på. Vem äger det, och vem har rätt att använda det? Innehåller datan personuppgifter eller annan känslig information och kan samarbetsparten garantera att den informationen hanteras på ett ansvarsfullt sätt genom hela datans livscykel? Om möjligt deponera i ett öppet arkiv.
"Jag reser utanför EU och tar med mig mina forskningsdata på en minnepinne, ifall jag skulle hinna se lite på den."
- Överväg att lämna forskningsdata hemma. Har du känsliga data behöver du skydda informationen i länder med mindre sträng eller annan lagstiftning än EU, exempelvis genom att kryptera den.
”Vem tar hand om att reda upp mitt material? Metadata – vad är det? Sånt ska väl bibban sköta?”
Du känner ditt material och kan skapa ordning i det, det kan ingen annan. Metadata eller beskrivning av data är också sådant som du bäst gör med tanke på andra potentiella användare. Gör rika beskrivningar så hjälper du andra att förstå vad dina data är.
"Ska jag verkligen spara/publicera/öppna all data?"
Nej, det är sällan ens möjligt. Man måste väga in olika forskningsetiska, juridiska och praktiska aspekter och måste avgöras från fall till fall. Här finns råd för hur forskare kan avgöra vilka data som bör bevaras:https://www.dcc.ac.uk/guidance/how-guides/five-steps-decide-what-data-keep
”Vi brukar alltid radera materialet när undersökningen är slut, annars vill folk inte delta. Får vi inte göra så längre?”
Om ni raderar allt material kan era resultat kanske inte verifieras senare. Det lönar sig därför att åtminstone lagra data i ca 3-5 år för verifiering. Och om det är värdefull information, kanske det kan användas på nytt? Överväg att istället få samtycke till t.ex. deponering av materialet i ett öppet arkiv i anonymiserad form. Kom ihåg att det också är önskvärt att publicera metadata om dina forskningsdata. Då finns dokumentation av data kvar även om de har raderats.
"Tänk om jag har publicerat mina data i ett repositorium och så hittar jag ett fel? Vad gör jag då?
T.ex. Zenodo tillåter att du under samma doi eller post laddar upp en ny version. Då hittar de som hittat den gamla versionen också information om att det finns en nyare medan adressen (som doi funkar som) är densamma. Se här.
"Borde jag helst använda de här globala tjänsterna för öppning av data, som Zenodo?"
Du ska helst använda den tjänst som är bäst för din forskning så att rätt användare hittar den. Det kan vara ett ämnesspecifikt repositorium. Men repositorierna bör helst uppfylla vissa tekniska baskrav för att man ska kunna garantera att materialet är "finnbart" (får identifierare som doi/urn/handle och har metadata som delas) och att datan verkligen hålls öppen och inte plötsligt försvinner från nätet eller blir kostnadsbelagd för att tjänsten byter businessmodell. Du kan söka efter repositorier som uppfyller FAIR-kraven här.
"Om jag har många slags outputs som angår samma forskningsinsats - blogginlägg, grafik, skript och modeller, var borde jag dela dem?"
Rekommendationen är att dela dem där den typen av material delas. Sedan kan du sätta in doi (eller url, webbadresser) till det andra materialet i något beskrivningsfält (metadatan) så att de knyts ihop. Men Zenodo t.ex. tar emot alla möjliga typer av material så om du vill använda färre tjänster kan det vara praktiskt att ladda upp dem där. Man kan t.ex. skapa en community för sitt forskningsprojekt och ladda upp allt material där (obs kom ihåg att dela bara sådant som licenser och andra villkor tillåter).